Trettioett.
Kroppen går på högvarv fast jag tar det superlugnt. Ångesten dunkar i bröstkorgen. Allt känns så extremt jobbigt. Jagvillintemera. Jag orkar inte mer. Varför kan det aldrig få vara bra? Bara för en dag.. Det är antingen skitdåligt, eller så är det ingenting, eller en fruktansvärd tomhetskänsla. Det är aldrig b r a.
Men jag försöker hålla mig positiv, på tisdag ska jag tillpsyk, bara imorgon kvar sen är det tisdag.
Och hur går det med sömen? Hahahah..... Jag lyckades vända mitt dygn, för EN natt?! Sen samma visa igen, no sleep - sova på dagen. Jag kommer säkert inte få någon sömn innan jag ska iväg till psyk.. Med min typiska tur så blir det nog så..
Kommentarer
Trackback
