Femton.
Usch.
Jag har ångest. Och det är sjuktjävlajobbigt. Det sitter i hela kroppen, men framförallt i hjärnan och bröstkorgen. Jag känner mig som en stålfjäder - jag är alltså sjukt spänd. Jag vill inte mer nu, jag har fan ingen ork till det. Jag vill inte känna något. Jag önskar att min lilla hjärna slutade att hitta på och inbilla sig saker. Jag mår så dåligt och jag har ingen att prata med.. jag känner mig så jävla ensam. Övergiven.. fanfanfan.. just u vill jag inte vara ensam =(
Kommentarer
Postat av: Enlitenblåklocka
Mmmhmm...som att när man går till jobbet...att känna hur bältet kring bröstet dras åt!! hur musklerna spänns och det stramar i underkäken!! Hjärtattack!! jomenvisst! Och hyperventilationen låter inte vänta på sig! Vänta.. det är 100 meter kvar till busshållplatsen! Nej jag vänder om.. jag kräks annars! Nej... det är bara en liten bit kvar, snälla gå några steg till. NEJ jag mår illa och mitt hjärta stannar snart! JO du måste!!
magen vänder sig i tysthet.. det smakar nästan kräks i min mun. Men jag biter ihop och går...
Trackback
