Åttiosex.
Jag har läst lite bloggar, läst VR, stirrat, gråtit.. jag känner mig desorienterad och har ingen direkt koll på läget. Självföraktet är väldigt starkt. Jag mår halvt illa, antagligen på grund av att jag inte ätit något. Jag borde äta, jag borde tvätta håret, jag borde byta om och kliva upp ur sängen.
Men jag orkar inte, det går inte. Det känns som en omöjlighet. Jag vill, men det tar stopp. Jag har för mycket ångest, för lite ork. Jag är så dålig, och skuldkänslorna är enorma. Jag känner mig enormt jobbig, och som en dålig vän och flickvän. En dålig dotter. Jag märker att vissa drar sig undan, det känns som ett spjut u hjärtat, det gör så jävla ont.
Jag pratar knappt med min mamma längre. Och när vi väl pratar känns det ytligt. Och jag hatar mig själv för att jag inte vågar säga som det är. Och jag känner mig som den störtsa egoisten. Men det känns så ytligt, och jag förstår, hon är nykär. Men jag är trasig. Jag är livrädd. Jag har ont i både kropp och själ.
Jag vet ite ens vad jag ska skirva...
Finfina Emelie, jag håller tummarna för att du ska få må bättre snart <3.
Sådana dagar har även jag ibland. Det är hemskt & rent outhärdligt. Jag känner mig ofta fånge i mig själv i de stunderna, är det något du känner igen? Hoppas att du lyckas äta lite snart i alla fall, då kanske det blir iaf LITE lättare att stå ut allt det jobbiga. Och du: du är inte dålig bara för att du känner dig dålig. Men jag känner verkligen igen mig i det där. Jag kan också känna mig sjukt dålig, och då blir det även så att jag tänker att jag ÄR dålig. Dock viktigt, för sin egen skull, att försöka skilja mellan känsla & förnuft. Jag gick i DBT förut & där pratade man mycket om sånt. Ganska matnyttigt vill jag säga & jag har försökt att använda mig mycket utav det.
Jag hatar för övrigt när "vänner" drar sig undan en när man börjar må sämre. Så himla dåligt. Kan inte kalla sådana människor för vänner alls. Klart det kan göra ont att se någon annan ha ont, men det fulaste man kan göra är att dra sig undan bara därför, eller som vissa har gjort för att man "aldrig vill göra nåt roligt" enligt dem. Så vänskap handlar bara om att orka följa med på krogen? Idiotiskt.
Tack för dina fina ord om mig i kommentaren på min blogg =)
Att vänner dra sig undan har jag med märkt - knappt någon som fråga hur det är samtidigt som dem vill att man ska prata med dem om det är något. Jag har ingen djup relation med min pappa alltid men skumt nog kan jag alltid prata med honom i slutändan.
Du är ingen dålig person överhuvudtaget för att du mår dåligt - älskar människor en som man är så klara dem av det!
Menade mest bara att jag inte vill mår dåligt psykiskt längre! Kram....
Grattis, du vann min "Veckans Annorlunda Blogg"-tävling.
Kolla mitt senaste inlägg och min sidomeny ! =)
Det är OK att känna såhär.
Vissa dagar orkar man betydligt mindre en andra.
Det gäller att försöka göra något bättre av morgondagen..
Nej, jag förstår, fungerar inte heller utan all
min medicin, känner mig som en kroniker, inte en
chans att må bättre, att jag är dömd att vara "galen" och beroende av lugnande.
Grattis till veckans blogg hos Eriiza - det har du verkligen förtjänat för du är suverän som person och det du skriver är intressant! Kram
Vad kul, vill för det mesta att bra bloggar, som tyvärr har för lite läsare skall bli upptäckta. =)
Jo, åtminstonde hanterbar ångest strävar jag efter.
Kommer aldrig att bli 100% bra, men vill kunna känna att jag överlever.
Och inte behöver medicinera sönder allt.
Eller att ha kvar ångesten när man går till affären, men lugna ned sig med att tänka;
"Jag överlever, jag klarar detta."
Och man fixar det.
Att bara hantera situationen är ett otroligt stort steg framåt !
Varsågod fina Emelie!
Vem vet Norrland är kanske inte hemskt och långt långt upp där kanske jag kan finna en mening med mitt liv eller jag vet inte.
Känns som om jag måste komma på vad jag vill och försöka komma dit eller i alla fall en bit på vägen.
Kram.
Min älskade Emelie, jag hoppas att du vet att jag aldrig kommer att dra mig undan! Jag vet att vi aldrig ses med alla dessa mil mellan oss, men jag finns här, hela tiden! Och jag tänker på dig ofta, och jag vill inget annat än åka och hälsa på dig :( Jag önskar att jag inte hade så fullspäckat schema som jag har :( Men när min skola är finito i sommar så hoppas jag att allt lugnar ner sig! Och är absolut INTE jobbig eller tråkig eller någonting sånt, du är den du är och du mår som du mår, jag älskar dig lika mkt för det <3
Massa KÄRLEK till dig, älski pälski <3<3<3
