Jag känner mig kroniskt trött. För tillfället sover jag hur mycket som helst - hela nätterna och halva dagarna. Jag är trött hela tiden när jag är vaken och orkar knappt gå på toaletten. Jag nojjar såklart upp mig över detta, tröttheten. Att jag inte känner mig pigg. Då kommer hypokondri-tänket.. "nu är jag dödligt sjuk", "Undrar om det inte är cancer?" osv osv.. Men jag försöker tänka logiskt. Jag har en liten förkylning i kroppen, jag är väldigt oaktiv, jag sover för mycket - självklart blir man seg och trött. 

Jag ska försöka bli lite mer aktiv, göra mitt allra bästa ut efter mina förutsättningar. Jag ger mig själv fortfarande beröm för allt jag orkar, även om det är svårt att ta emot det. Som ikväll, då har jag: Lagat mat, ätit maten, sorterat pant och gjort rent kattlådan. Heja mig! 

Och TACK till mina UNDERBARA läsare! Ni gör mig så himla glad med era kommentarer, ett stooooort ♥ till er!