WWG -

Det står inte stilla uppe i min hjärna, det gör det aldrig. Jag förstår inte hur det kan vara så - aldrig någon vila eller paus. Jag har under dom senaste månaderna haft flera impulstankar som stör mig. Jag gillar dom inte alls. Jag har inte gett efter för tankarna, men det känns som att det inte är långt ifrån. Men jag gör mitt bästa för att hålla emot, det lovar jag.

Min ångest går upp och ner som en bergodalbana. Från att ha känt mig hur pigg som helst igår på dagen så vände det framåt kvällen. Jag känner mig trött, spänd, orolig och full av ångest. Jag känner mig deprimerad också = Det är mycket nu.

Som sagt, hjärnan vilar aldrig. Och helst av allt skulle jag vilja sova, sova hur mycket som helst så att jag slapp allt. Alla jobbiga, dumma och konstiga tankar... Nu ska jag läsa lite, sen vila.